tag:blogger.com,1999:blog-45929358716731342992024-03-19T05:23:08.107+01:00VattenblänkEn blogg om verbal och psykisk misshandel,
om att leva i en patologisk relation.Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.comBlogger25125tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-59828952477218076112015-07-22T10:10:00.002+02:002018-05-02T08:17:44.406+02:00Se upp vid bodelningen!Man kan inte vara nog försiktig. Jag anlitade en advokat för att vara på den säkra sidan. Efter mycket förhalande och dividerande från X' sida kom vi överens om hur mycket jag skulle lösa ut honom med vad gällde huset (i princip det enda vi ägde gemensamt). Vi hade ju redan från början skrivit äktenskapsförord. Detta formulerade X själv och det kan ju också vara något att fundera på, även om det inte ställde till några problem kan det vara värt några tusen att låta en opartisk och erfaren jurist upprätta ett sådant. Hur eller hur. Vid bodelningen skrev advokaten ett papper som sa att X skulle ge mig <b>samtliga</b> papper och verifikationer gällande fastigheten (de som jag tidigare nämnt att det tog 4 månader att få). Jag fick ju dokumenten och trodde allt var ok. Knappt två år efteråt fick jag ett "meddelande" från Skatteverket, alltså inget som går att överklaga, utan just bara ett meddelande. Det såg ut såhär:<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEht6DBZ8w4uUB0rOFq5w2cGIbjRlBLRhwdu_ibrTEetJoRbHxHjyf0zwFhui6zigOzGa0fU4gT_bbcr1qgt-N1a0d4DY0ri8U0wmMzQN8hLRbaPMm8dtJz6tEF1cV1CM4IONL4jNQmnSYw/s1600/IMG_1953.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="99" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEht6DBZ8w4uUB0rOFq5w2cGIbjRlBLRhwdu_ibrTEetJoRbHxHjyf0zwFhui6zigOzGa0fU4gT_bbcr1qgt-N1a0d4DY0ri8U0wmMzQN8hLRbaPMm8dtJz6tEF1cV1CM4IONL4jNQmnSYw/s320/IMG_1953.JPG" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<br /></div>
Jag blev givetvis både överraskad och förbannad. Jag trodde att jag äntligen var av med honom. Sen drog jag mig till minnes att han skickat ett mejl runt deklarationstider och frågat hur mycket lån det var kvar på huset när jag tog över. Det kom jag inte ihåg och eftersom jag löst in en del kunde jag inte kolla. Jag kontaktade min bankman som sa "jag har redan talat om för honom att det inte går att gå tillbaka och se det", så han hade även hört av sig dit. Jag förstod aldrig varför han behövde veta detta.<br />
Så ringde jag Skatteverket för att höra vad detta var. Jag hade ingen aning om att han placerat en uppskjuten kapitalvinst i vår gemensamma fastighet. Till mig sa han att han gick +-0 eller möjligen lite back på den lägenhet han sålde i sin förra stad. Antingen var det osant, eller kommer summan från tidigare försäljningar.<br />
Vi hade ju haft äktenskapsförord, hade aldrig haft någon gemensam ekonomi och bodelningen sa ju tydligt att alla handlingar rörande huset skulle presenteras. Det hade tyvärr ingen som helst betydelse i kontakt med Skatteverket, det är handlingar makar emellan och berör inte tredje part fick jag veta.<br />
Jag begärde omprövning av beslutet (som ju inte var ett beslut utan bara ett meddelande). skickade med kopior på äktenskapsförord och bodelning som visade att jag faktiskt löst ut X med gott och väl det huset var värderat till, jag ansåg inte att jag "övertagit" huset i bodelningen. Det hjälpte inte. Vidare med överklagan till Förvaltningsrätten som bara konstaterade att allt var enligt gällande lag. Jag tog då återigen kontakt med en advokat som är van att arbeta med relationsmål. Både hon och jag kom fram till att det inte var någon idé att lägga för mycket krut på detta eftersom summan inte är så stor (jfrt med vad en advokat tar i timman). Hon skrev i alla fall ett brev till X och meddelade att jag motsatte mig detta och att det inte följt vad vi kom överens om i bodelningen. Han svarade henne med ett mycket formellt brev där han förklarade att jag vetat om detta och att han sagt åt mig att göra lika dant. Ordbajseri återigen, han visste mycket väl att jag inte fick någon vinst när jag sålde min lägenhet. Till mig skickade han återigen ett elakt mejl där han ondgjorde sig över mig och min moral. Dessutom var han just nu sjuk och orkade inte bry sig om såna här bagateller. Om jag mot förmodan skulle sälja mitt hus med vinst åker jag alltså på att skatta för hans tidigare vinst. Dessutom kostar det mig ca 1000 kr/år i avgift. När jag berättat om detta har jag fått höra historier om folk som har blivit mycket värre drabbade, där det har rört sig om hundratusentals kronor. Sett i det perspektivet är det ju en skitsumma, men sättet att utnyttja lagen är ju lika ynkligt som X är i hela sin person.<br />
Summa sumarum, kolla alltid upp om det finns någon uppskjuten kapitalvinst vid bodelning och skriv in vem som ska betala dem. Skriv in i äktenskapsförord eller samboavtal att ev. uppskjutna kapitalvinster ska betalas av den som de tillhör!<br />
Tillägg till detta: Jag har nyligen sålt mitt hus. Jag tog hjälp av en revisor när jag skulle deklarera försäljningen av huset. Han berättade då att vid bodelningen skulle vi också ha sett till att mitt X skulle ha betalat sin del av vinstskatten vid bodelningen. Alltså i förhållande till den summan jag löste ut honom för och som var högre än inköpssumman. Detta borde advokaten ha känt till och ordnat med menade revisorn.<br />
<br />Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-60912599526753940632014-03-30T08:54:00.001+02:002015-07-22T10:16:37.521+02:00Bit för bitNär vi började åka till varandra om helgerna (alltid varannan vecka i hans stad och varannan i min) sa vi att det alltid var den som kom till den andra som skulle få koppla av, bli ompysslad, bjuden på mat osv. I början var det alltid så att han mötte mig vid tåget och vi promenerade eller åkte buss hem till honom. Mat och gott vin stod på bordet, oftast följt av en bra film. Efter några månader åkte jag bussen själv hem till honom, och det var väl helt ok.<br />
Så småningom smögs det in förändringar. "Du kan väl göra salladen, du är så himla bra på det" till exempel. Nästa steg var att hjälpa till att laga maten. Sedan blev det ofta så att han mötte mig vid tåget för att vi sedan skulle gå och handla mat och sedan hem och laga till den. Han hade inte hunnit handla på hela veckan ... Jag inser att det här kan låta larvigt, i ett förhållande där man tillbringar sin vardag tillsammans är ju detta inte konstigt. Men om man bara träffas på helgerna och dessutom har en fyra timmars tågresa bakom sig vid 18-19-tiden på fredagskvällen är det inte särskilt roligt att ge sig ut och handla och sedan laga mat när man kommer fram. Han hade också en vana att när vi lagt oss ligga och prata och diskutera, ofta till framåt 03-tiden. Jag var dötrött, men han babblade på och när jag inte svarade för att jag helt enkelt inte orkade hålla mig vaken sa han anklagande "jaha, nu lyssnar du inte igen!".<br />
Oftare blev det också så att han hade tvättider inbokade på helgen eftersom han inte hunnit tvätta i veckan, så då blev det ju så att jag hjälpte till. Jag tyckte att de korta timmar vi hade tillsammans på helgen var värdefulla och själv skulle jag aldrig kommit på tanken att fixa med sånt på helgen. Bor man ensam och inte har några barn hemma har man ju gott om tid i veckorna att stöka undan vardagssysslorna, dessutom hade han också en tvättmaskin i lägenheten.<br />
En gång sa han när jag klev innanför dörren "känner du vad det doftar gott, det doftar saffran" och höll på och tjata om det. Jag kände inget särskilt, men höll med. Han hade gjort fisksoppa som han stod och rörde frenetiskt i, i en gryta på spisen. Senare på kvällen skulle jag plocka undan i köket, och ser två förpackningar fisksoppa från fiskaffären i soporna. Det där kunde ju ha varit ett kul skämt, men det var inte hans mening. Kommer inte ihåg hans bortförklaring ....<br />
Jag fick aldrig säga sen på söndagen att jag skulle åka hem. Det skulle heta "hem till X-stad", eftersom "hemma" skulle vara på båda ställena. Hur han uttryckte sig var inte lika noga. Han skulle också ha en uppsättning med rakapparat, tandborste och kläder osv. hos mig för att det "skulle bli hemma" och jag skulle ha samma hos honom. Han hade väl i alla fall en halv garderob hos mig och jag fick en del av en hylla hos honom. Ganska snart trängdes mina grejor ihop, eller han la sina saker över mina så jag fick leta efter dem. Jag kan inte låta bli att tolka det som någon sorts revirmarkerande, särskilt eftersom beteendet blev ännu tydligare när vi flyttade ihop.Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-17123896908056880862013-07-07T18:19:00.000+02:002013-07-15T20:46:35.106+02:00Förförelsekonst<br />
<br />
Eller The Art of Seduction ...<br />
Förförelseteknik är något som personer som har narcississtiska eller psykopatiska drag är mycket bra på! Och det finns till och med massor av "läroböcker" och kurser i ämnet för den som vill lära sig mer... <br />
När jag tittar på t.ex. <a href="http://www.humanthermodynamics.com/RP/Seduction.html">den här studien</a> som finns med i boken<a href="http://www.bokus.com/bok/9781861977694/the-art-of-seduction/"> The Art of Seduction</a> så oj oj vad jag känner igen detta!!. Det känns som om han har läst och lärt sig den utantill, det var faktiskt jobbigt att gå igenom listan. Jag såg precis hur jag föll på punkt efter punkt.<br />
<br />
Nummer ett som används av män är "att välja rätt offer". Detta och flera av de saker som nämns stämmer väl överens med det som Sandra Brown skriver om i boken "Women who love psychopaths". Kvinnor som har ett övermått av empatisk förmåga, stor fördragsamhet med att folk kan vara "lite knepiga", som är sårbara, kanske nyss gått igenom en separation eller haft annan sorg, som är impulsiva och tycker om lite äventyr - vi ligger illa till. Kvinnor som jobbar inom människovårdande yrken är överrepresenterade vilket är förståeligt, flera av de här egenskaperna är ju viktiga i sådana yrken. Genom att rannsaka sig själv och bli medveten om sina personlighetsdrag kan man också dra i bromsen och inte låta sig svepas med i förförelselavinen - för lavinens kraft och hastighet finns där!<br />
Här följer listan med förförelsetekniker från referensen ovan, fritt översatt av mig:<br />
<br />
<br />
1. Välj rätt offer<br />
Studera ditt byte ordentligt, och välj bara den som är mottaglig för din charm. Rätt offer är den som du kan fylla ett tomrum för, som ser något exotiskt i dig. De är ofta isolerade eller olyckliga, eller kan lätt göras såna. En helt nöjd person är nästan omöjligt att förföra. Det perfekta offret har vissa kvaliteter som sätter igång starka känslor i dig, vilket gör att dina förföriska manövrar verkar mer naturliga och dynamiska. Det perfekta offret möjliggör den perfekta jakten.<br />
<br />
2. Skapa falsk upplevelse av trygghet – närma dig indirekt<br />
Om du går på för tidigt riskerar du att väcka ett motstånd som aldrig kommer att mattas. Till en början får det inte finnas någonting av förförare i dit sätt. Förförelsen måste börja indirekt, så att personen gradvis blir medveten om dig. Jaga i utkanten av ditt bytes vardag genom en tredje part, eller verka odla en relativt neutral relation. Förändra gradvis från vän till förälskad. Invagga målet i trygghet, sedan slår du till.<br />
<br />
3. Sänd ut blandade signaler<br />
När väl människor är medvetna om din närvaro, och kanske vagt fascinerade, måste du väcka deras intresse innan det läggs på någon annan. De flesta av oss är alldeles för uppenbara, var istället lite svår att komma underfund med. Sänd blandade signaler: var både tuff och mjuk, både andlig och jordnära, både oskyldig och listig. En mix av egenskaper tyder på djup, som fascinerar även om det förvirrar. Och en aura av svårfångad, av gåtfullhet kommer få folk att vilja veta mer, det drar in dem i din cirkel. Skapa en sådan effekt genom att antyda något motsägelsefullt inom dig.<br />
<br />
<br />
4. Verkar vara någon som många vill ha<br />
Få dras till en person som andra undviker; folk samlas runt dem som redan har väckt intresse. För att dra dina offer närmare och göra dem ivriga att få dig, måste du skapa en aura av att vara eftertraktad av många. Det kommer att tilltala deras fåfänga att vara målet för din uppmärksamhet, att vinna dig från en skara beundrare. Bygg upp ett rykte som föregår dig: Om många har fallit för din charm, måste det finnas en anledning.<br />
<br />
<br />
5. Skapa ett behov - Rör upp ångest och missnöje<br />
En helt nöjd person kan inte bli förförd. Spänningar och disharmoni måste ingjutas i ditt offer. Rör upp känslor av missnöje i dem, missnöje med sina förhållanden och med sig själva. De känslor av otillräcklighet som du skapar kommer att ge dig utrymme att anspela på dig själv, att få dem att se dig som svaret på sina problem. Smärta och ångest är föregångare till nöje. Lär dig att tillverka behov som du kan fylla.<br />
<br />
6. Bli en mästare i konsten att insinuera<br />
Att göra så att ditt offer känner sig missnöjt och i behov av din uppmärksamhet är viktigt, men om du är alltför uppenbar kommer de se igenom dig och motståndet växer. Det finns inget känd försvar mot insinuationer (konsten att plantera idéer i människors sinnen genom att släppa svårfångade tips som slår rot flera dagar senare), och som till och med verkar som deras egen idé. Gör djärva uttalanden som du tar tillbaka och ber om ursäkt för, tvetydiga kommentarer, banalt språk kombinerat med lockande blickar, som går in i offrets omedvetna och förmedlar din verkliga andemening. Gör allt suggestivt.<br />
<br />
7. Kliv in i offrets själsliv<br />
De flesta människor är låsta i sina egna världar, vilket gör dem envisa och svåra att övertala. Vägen att locka dem ut ur sina skal och gå igång med din förförelse är att gå in i deras själsliv. Spela efter deras regler, gilla det de tycker om, anpassa dig efter deras stämning. På så sätt kommer du att beröra deras djupt rotade narcissism och sänka deras försvar. Tillåt ditt offer att vara på olika humör och få olika infall, att att ge sätta något emot.<br />
<br />
8. Skapa ett begär<br />
Låt offret gå på djupet in i din förförelse genom att skapa frestelse: ge en glimt av de nöjen som väntar. Ormen frestade Eva med löfte om förbjuden kunskap, du måste väcka en lust i ditt offer som de inte kan kontrollera. Hitta deras svagheter, fantasier som ännu inte har förverkligats, och antyd att du kan leda dem dit. Det viktiga är att hålla det vagt. Stimulera en nyfikenhet starkare än de tvivel och den oro som följer, och de kommer att följa dig.<br />
<br />
9. Håll offret i ovisshet - Vad kommer härnäst?<br />
Det ögonblick då människor känner att de vet vad de ska förvänta sig av dig, är din makt över dem borta. Dessutom har du överlåtit din makt. Det enda sättet att ha övertaget är att skapa spänning, en beräknad överraskning. Att göra något de inte förväntar sig kommer att ge dem en härlig känsla av spontanitet - de kommer inte att kunna förutse vad som kommer härnäst. Du är alltid ett steg före och har kontrollen. Ge offret spänning med en plötslig kursändring.<br />
<br />
10. Använd ordets makt att så förvirring<br />
Det är svårt att få folk att lyssna, de är upptagna med sina egna tankar och önskningar, och har lite tid för dina. Tricket att få dem att lyssna är att säga vad de vill höra, att fylla deras öron med allt som är trevligt för dem. Detta är essensen av förföriskt tal. Trigga människors känslor med laddade fraser, smickra dem, trösta deras osäkerhet, inneslut dem i ljuva ord och löften, och inte bara kommer de att lyssna på dig, de kommer att förlora sin vilja att motstå dig.<br />
<br />
11. Var uppmärksam på detaljer<br />
Överväldigande kärleksord och storslagna gester kan skapa misstänksamhet: Varför försöker du så ivrigt att behaga? Detaljerna i förförelse - de subtila gesterna, de lite blasé saker du gör är ofta charmigare. Du måste lära dig att distrahera dina offer med en myriad av trevliga små ritualer, omtänksamma gåvor skräddarsydda just för dem, kläder och utsmyckningar för att behaga dem, gester som visar hur mycket tid och uppmärksamhet du ger dem. De kommer att fascineras av vad de ser och kommer inte att märka vad du egentligen är ute efter.<br />
<br />
12. Ge din närvaro ett poetiskt drag<br />
Viktiga saker händer när dina offer är ensamma: Den minsta känsla av lättnad att ni inte är tillsammans, och allt är över. Överexponering och att vara alltför familjär kan orsaka reaktionen. Förbli svårfångad då. Alternera mellan en spännande närvaro och sval distans, roliga stunder följt av beräknad frånvaro. Associera dig själv med poetiska bilder och objekt, så att när offret tänker på dig, börjar de se dig med en idealiserad gloria. Ju mer du snurrar i deras tankar, desto mer kommer de att svepa in dig i förföriska fantasier.<br />
<br />
13. Avväpna genom strategisk svaghet och sårbarhet<br />
För mycket manipulerande från din sida kan väcka misstankar. Det bästa sättet att dölja ditt uppsåt är att göra att den andra personen känner sig överlägsen och starkare. Om du verkar vara svag, sårbar, trollbunden av den andra personen och inte kan kontrollera dig själv, kommer dina handlingar att se mer naturliga ut, mindre beräknande. Fysisk svaghet, tårar, blyghet, hjälper till att skapa effekten. Spela offer, sedan omvandlar du offrets sympati till kärlek.<br />
<br />
14. Förväxla begär och verklighet – den perfekta illusionen<br />
För att kompensera för svårigheter i sina liv tillbringar människor mycket tid med att dagdrömma, föreställa sig en framtid full av äventyr, framgång, och romantik. Om du kan skapa en illusion av att de kan leva ut sina drömmar genom dig, kommer du att ha dem i din hand. Sikta på hemliga önskningar som har hindrats eller förträngts, rör upp okontrollerbara känslor och grumla deras förnuft. Led den förförda till en punkt av förvirring där de inte längre kan skilja mellan illusion och verklighet.<br />
<br />
15. Isolera offret<br />
En isolerad människa är svag. Genom att långsamt isolera ditt offer gör du dem mer sårbara och mottagliga för ditt inflytande. Ta dem från deras vanliga miljö, vänner, familj, hem. Ge dem känslan av att vara marginaliserade, i limbo - de lämnar en värld bakom sig och kommer till en annan. När offret väl är isolerat har de inget stöd utifrån, och i sin förvirring går de lätt vilse. Locka offret till din lya, där allt är obekant.<br />
<br />
16. Bevisa dig själv<br />
De flesta människor vill bli förförda. Om de motstår dina ansträngningar är det förmodligen för att du inte har gått tillräckligt långt för att skingra deras tvivel, om dina motiv, djupet av dina känslor, och så vidare. En vältajmad handling som visar hur långt du är villig att gå för att vinna över dem kommer att skingra deras tvivel. Oroa dig inte för att vara fånig eller göra ett misstag. Någon form av handling som är självuppoffrande och för offrets skull kommer att överväldiga låsta känslor, de kommer inte att märka något annat.<br />
<br />
17. Sätt igång en regression<br />
Människor som har upplevt en viss typ av välbefinnande i det förflutna kommer att försöka upprepa eller återuppleva det. De djupaste rotade och mest njutbara minnena är oftast de från tidigaste barndomen, och de är ofta omedvetet förknippade med en föräldrafigur. Behandla ditt offer som ett behövande barn. Omedveten om vad som orsakar deras känslomässiga svar, kommer de att bli kära i dig.<br />
<br />
18. Rör om bland gränser och tabun<br />
Det finns alltid sociala gränser för vad som anses OK. Några av dessa, de mest grundläggande tabun gå tillbaka flera hundra år, andra är mer ytliga och talar om vad som är artigt och acceptabelt beteende. När ditt offer känner att du tar dem förbi någon form av gräns är det oerhört förföriskt. Människor längtar efter att utforska sin mörka sida. När väl viljan att överträda gränser för ditt mål till dig, kommer det att bli svårt för dem att sluta. Ta dem längre än de föreställt sig, känslan av union och delaktighet kommer att skapa ett kraftfullt band till dig.<br />
<br />
19. Använd spirituella lockbeten<br />
Alla har tvivel och osäkerhet, om sin kropp, sin självkänsla, sin sexualitet. Om din förförelse talar enbart till det fysiska kommer du röra upp dessa tvivel och göra ditt offer självmedveten. Locka istället ut dem ur sin osäkerhet genom att få dem att fokusera på något sublimt och andligt: en religiös upplevelse, ett upphöjd konstverk, det ockulta. Förlorad i en andlig dimma, kommer offret att känna sig lätt och hämningslös. Fördjupa effekten av din förförelse genom att få den sexuella kulmen att verka som den andliga föreningen av två själar.<br />
<br />
20. Blanda njutning och smärta<br />
Det största misstaget i förförelse är att vara alltför trevlig. Först kanske din vänlighet är charmig, men snart blir det enformigt, du försöker för hårt att behaga, och verkar osäker. I stället för att överösa ditt offer med charm, försök att flika in någon typ av smärta. Få offret att känna sig skyldigt och otryggt. Antyd ett uppbrott - sen ett närmande, en återgång till tidigare vänlighet. Det kommer att vända dem och göra dem svaga i knäna. Ju lägre dalar du skapar, desto större toppar. För att öka den erotiska laddningen, skapa den spänningen som rädsla ger.<br />
<br />
21. Ge dem utrymme att falla - förföljaren är förföljd<br />
Om offret blir alltför van vid dig som angriparen, kommer de att ge mindre av sin egen energi, och spänningen avtar. Du behöver väcka upp dem, vända på steken. När de är under ditt kommando, ta ett steg tillbaka och de kommer att komma efter dig. Hinta att du börjar bli uttråkad. Verka vara intresserad av någon annan. Snart kommer de att vilja äga dig fysiskt, och deras tvekan kommer att försvinna ut genom fönstret. Skapa illusionen av att förföraren blir förförd.<br />
<br />
22. Använd fysiska frestelser<br />
Offer med aktiva sinnen är farliga: Om de ser igenom dina manipulationer kan de plötsligt utveckla tvivel. Försätt deras tvivel försiktigt i vila, och väck deras slumrande sinnen genom att kombinera en icke defensiv attityd med en laddad sexuell närvaro. Medan din coola, nonchalanta atmosfär sänker deras hämningar, är dina blickar, röst och hållning drypande av sex och lust. Det går under huden och höjer deras temperatur. Tvinga aldrig det fysiska, utan fyll ditt offer med hetta, locka dem till lust. Moral, fördömande och oro för framtiden kommer att smälta bort.<br />
<br />
23. Behärska konsten att ta det djärva steget<br />
Ett ögonblick har anlänt: Ditt offer önskar dig tydligt, men är inte redo att erkänna det öppet, än mindre agera på det. Då är det dags att kasta undan ridderlighet, vänlighet, och koketteri och överväldiga med ett djärvt drag. Ge inte offret tid att överväga konsekvenserna. Visar du tvekan eller tafatthet innebär det att du tänker på dig själv istället för att vara överväldigad av offrets charm. En person är på offensiven, och det är du.<br />
<br />
24. Akta dig för efterverkningarna<br />
Fara följer i efterdyningarna av en lyckad förförelse. Efter att känslorna har nått en höjd, svänger de ofta i motsatt riktning, mot trötthet, misstro, besvikelse. Om du tänker stanna i en relation, var uppmärksam på om offret flaggar för ny energi, eller en krypande förtrogenhet som kommer att förstöra fantasin. En andra förförelse krävs. Låt aldrig den andra personen ta dig för given, använd frånvaro, skapa smärta och konflikter för att hålla offret på helspänn.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-63174240467786039752012-06-19T08:27:00.001+02:002013-03-10T11:29:43.766+01:00Början till slutet, ett år sedan ...<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">I dagarna är det exakt ett år sedan den förfärliga resan till Köpenhamn. Det var under de dagarna jag slutligen insåg, eller nästan ... eller insåg ... fortfarande oerhört ambivalent, att så här kan det inte fortsätta. Mitt förnuft förstod med hjälp av terapeuten på familjerådgivningen, X:s förra fru och en massa läsning i böcker och på internet. Känslomässigt fanns fortfarande hoppet. Jag hittade ett citat av Deepak Chopra som sedan följt mig: "The ultimate key to freedom is recognizing that everything is a choice". Jag hade valet att gå under fullständigt både psykiskt och fysiskt, eller göra mig fri även om också det gjorde ont.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">För att skydda mig för X manipulativa sätt satte jag upp en mur och blev riktigt fyrkantig. Det kändes inte bra för det är inte "jag" men det fanns inga andra val. Om jag mjuknade det allra lilla minsta slog han till direkt. Om jag gav honom en lillfingernagel tog han båda händerna. Jag testade ett par gånger och jag märkte på sekunden hur han tog chansen och bytte taktik!</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Så kunde han då också (som han sa i alla fall) prata med andra om hur förfärlig jag var. Att vi inte kunde skiljas åt "som folk" och fortfarande vara vänner. Han hade till exempel en idé om att han skulle komma till mig och äta middag och ha lite rajtantajtan ibland. Jag pratade lite om att kanske återgå till att vara särbo. </span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Vid ett tillfälle visade han mig en hemsida, ett pensionat på västkusten. - Vad är det med det sa jag? Ja, vi kan väl åka dit sa han. Goda vänner hade varit där och det var så fint. - Jamen, tycker du det är läge för det nu? sa jag. Jo, det tyckte han, jag hade ju sagt dagen innan att jag ville försöka igen ... Jag blev rejält konfunderad, hade jag verkligen sagt det? Många gånger visste jag varken ut eller in, vad jag själv eller han hade sagt. Det är ett exempel på crazymaking. Eftersom jag nu spelade in i stort sett alla samtal kunde jag gå tillbaka och lyssna. Jag hade INTE sagt så, det sista jag avslutade det samtalet med var att jag INTE ville försöka igen! Så där höll det på under sommaren, men jag hade oerhört mycket nytta av att jag spelade in våra samtal, även telefonsamtal. (Enligt lag är det tillåtet att spela in samtal man själv deltar i om någon undrar).</span><br />
<br />Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-20024378204252475622012-06-03T17:50:00.000+02:002013-03-10T11:29:27.141+01:00Första lögnerna …<div style="text-align: left;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfb4bsC1LwDY_1tfvs_XRd3LT1fzGp6fKx4NQvFshmqUSeVlBHsIV4glteQl7Fv7Y_B_dIXR36nDZ2pJfjtz6n7Y7yZI89I_IpSYJSPhUG1iSYDG5QnwFx0_hLoPO7tlrGcKduvmPrnNQ/s1600/Pinocchio.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="Pinocchio by Enrico Mazzanti (1852-1910) - the first illustrator (1883) of Le avventure di Pinocchio. " border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfb4bsC1LwDY_1tfvs_XRd3LT1fzGp6fKx4NQvFshmqUSeVlBHsIV4glteQl7Fv7Y_B_dIXR36nDZ2pJfjtz6n7Y7yZI89I_IpSYJSPhUG1iSYDG5QnwFx0_hLoPO7tlrGcKduvmPrnNQ/s400/Pinocchio.jpg" title="Pinocchio by Enrico Mazzanti (1852-1910) - the first illustrator (1883) of Le avventure di Pinocchio. " width="158" /></a></div>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Den första lögnen (som jag vet) levererades vid första mötet. Vi hade första mejlkontakten på en onsdag. På lördagen pratades vi vid i telefonen och onsdagen veckan efter träffades vi för första gången. När vi åt middag den kvällen berättade X om sin äldsta son som han fick när han var 20 år. X var student och hade varit ute och festat på kvällen. På väg hem träffade han och hans kompis några tjejer, den ena hade stora vackra rådjursögon. Han följde med henne hem och hon blev gravid. Han berättade hur han varit med under förlossningen då hans son föddes och sen hade han inte träffat sonen igen förrän han var 18 år. En riktig snyfthistoria, mycket inlevelsefullt berättad.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br />
</span><br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Någon dag senare pratade jag med en barndomsvän och berättade om X. Men, sa hon, honom känner jag!!! (han har ett inte jättevanligt namn). De hade i mitten av 70-talet bott i samma stad i Dalarna och familjerna hade umgåtts en del. Han hade alltså bott där med fru och son … <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">När jag berättade för X att min väninna kände honom blev han alldeles till sig. Han skickade sms och undrade om vi fortfarande var vänner … sa att han hade burit sig åt som en skitstövel i det äktenskapet och därför skämdes, ville inte komma ihåg det. Sa han. Och det gick jag på förstås (han insåg väl att det inte är någon merit att vara på jakt efter sin femte fru). De hade skiljt sig när sonen var fem år. Under åren har jag sedan hört 3-4 olika versioner om hur det gick till när han träffade sin första fru och fick sitt första barn. Den ena versionen berättade han för sonen själv och jag undrade i mitt stilla sinne vilken version han har hört från sin mamma ...</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><o:p></o:p><br />
<br />
</span><br />
<div class="MsoNormal">
<div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Ett par dagar efter att vi träffades (fredagen tror jag) mejlade han mig och berättade att han hade varit ute på stan på dagen och stött på ett par gamla vänner som bjudit hem honom på middag på kvällen. Under en middag på vår förlovningsresa berättade han om att han haft mejlkontakt med några olika kvinnor från dejtingsajten i den vevan vi träffades, och att han även varit på bio med en kvinna i sin hemstad. Så berättade han att han varit ute och ätit middag med henne just denna fredag, och att han då berättat för henne att han träffat mig.<o:p></o:p></span></div>
</div>
<div class="MsoNormal">
<div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Va? sa jag, du sa ju att du varit hembjuden till ett par goda vänner? Inte för att det spelade någon roll, vi hade ju bara träffats på en enda dejt, och vad skulle jag säga om han åt middag med någon? Alltså en helt onödig lögn från hans sida, han hade inte ens behövt tala om vad han gjort den kvällen. När jag avslöjade hans lögn menade han att en liten vit lögn var väl inget, och förresten, han hade faktiskt varit hembjuden till goda vänner fast en annan gång för länge sen. Och, det lät som om jag tyckte att det där var ett karaktärsdrag hos honom att ljuga, anklagade han mig (en form av projektion). Nej då, visst inte sa jag … för man vill ju inte vara otrevlig. Helt enligt skolboken om mytomaner och den här typen av personer.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><span class="Apple-style-span" style="font-size: 16px;"><br /></span>
<span class="Apple-style-span" style="font-size: 16px;">En annan snyfthistoria var hur han och hans bror fått gå runt och knacka dörr hos sina bättre bemedlade skolkompisar och sälja hantverksalster som hans mamma tillverkat, för att få ihop till brödfödan. Det tyckte jag ju såklart var förfärligt att behöva utsätta sig för den skammen. Jag har senare pratat med brodern som säger att det aldrig har hänt. X sa också att hans pappa inte brydde sig så mycket om barnen hemma men var en aktiv scoutledare. Därför blev han scout för att få träffa sin pappa. Brodern har inga som helst minnen av att pappan var scoutledare, han tyckte över huvudtaget inte om barn och skulle säkerligen aldrig ha lagt tid och energi på det. </span><span class="Apple-style-span" style="font-size: 16px;">Hur mycket han ljugit om under våra år tillsammans har jag ingen aning om.</span></span></div>
</div>
<div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br />
</span></div>
</div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-82193610016021294732012-05-30T23:02:00.000+02:002012-05-30T23:02:46.671+02:00Women who love psychopaths ...<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVFpb1esm_VCngGprRM-vsFOfewTefXQMUwPSxyFuzvkcryXucI4PjlCmyLHthNXlaWqGwBVVdW5e1-Br9UoKFP644rlUe-gzaMV4Yn7ei-V3WolIkTkKamPyigv4pou1kfU_vbLLGY-s/s1600/WWLP2Cover.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVFpb1esm_VCngGprRM-vsFOfewTefXQMUwPSxyFuzvkcryXucI4PjlCmyLHthNXlaWqGwBVVdW5e1-Br9UoKFP644rlUe-gzaMV4Yn7ei-V3WolIkTkKamPyigv4pou1kfU_vbLLGY-s/s1600/WWLP2Cover.jpg" /></a></div>
Boken <a href="http://www.womenwholovepsychopaths.com/">"Women who love psychopaths"</a> var det bästa köp jag någonsin gjort tror jag! Att man kan få så mycket för bara 10 USD. Jag har under det senaste året läst massor, och jag menar verkligen massor, om våld i nära relationer och personlighetsstöriningar, men ingenstans sett förklaringar som i denna bok!<br />
Innehållet bygger på olika studier och är alltså ganska väl förankrat. Massor av känslor, tankar och reflektioner poppar upp ... egentligen skulle jag inte behöva skriva ett enda ord i den här bloggen utan bara säga - LÄS BOKEN!!!<br />
Den ger mig en helt otrolig och kuslig känsla av dejà vu ... nästan allt som tas upp stämmer för hur jag träffade mr X och hur vår relation utvecklades och även mina personlighetsdrag. Det är det som är bokens huvudfokus, vilka kvinnor är det som faller för psykopater och vad tittar psykopaterna eller de med psykopatiska drag efter när de väljer sina byten?<br />
Jag funderar en hel del på hur han måste ha myst över hur lätt jag tågade med full fart rakt in i fällan. Min terapeut sa ju att han var ett skolboksexempel, och i den här boken som sagt, finns varje liten detalj beskriven. Det är svårt att säga vad som är mest intressant i boken, men avsnittet om trance, hypnotisering och suggestering var något helt nytt för mig, och riktigt spooky.Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-26305592256859190632012-05-27T19:59:00.002+02:002013-01-04T14:58:20.178+01:00Första kontakten - intensiv uppvaktningVi fick som sagt kontakt via en site på Internet. Under 2-3 dagar växlade vi flera långa mejl (onsdag-fredag). Jag hade haft mejlkontakt med ett par män innan och de skrev kanske 4-5 rader i taget och berättade inte mycket om sig själva. Men här blev det skillnad! Jättelånga mejl och X skrev mycket om sig själv och sina barn, sina intressen och vad han ville ha ut av en relation. Efter ett par dagar kändes det som vi hade känt varandra hela livet. I efterhand hade jag (och har fortfarande) svårt att reda ut den där tidsrymden. Var det verkligen bara några dagar? Jo, faktiskt. Han mejlade en aria ur Turandot, Nessun dorma, för den tyckte han påminde så mycket om mig. Jag begriper fortfarande inte varför den påminde om mig, men jag kände mig uppmärksammad förstås.<br />
<br />
På fredagkvällen mejlade han sitt telefonnummer och sina uppgifter på Eniro (så att jag skulle kunna kolla vem han var). Jag skrev att "jag ringer i morgon lördag". Jag gjorde så och vi pratade minst en och en halv timma. Ett jättefint samtal. Det avslutades med att X sa "Jaha, vad gör vi åt det här nu? Varken du eller jag är väl intresserade av att bara få en brevkompis?". Nej, så var det ju. Vi insåg att vår närmaste helger var upptagen. Jag kom då med förslaget att vi skulle ses på onsdagseftermiddagen i en stad som ligger mittemellan våra.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhC-GCW80q6cIxzv3dHLfckju5mbJq9o78vK61f4YFTvS-73YPmlKqQlAPPAHF8N865bVz1gvZgVgGrNOORxYQaAk2i9rhn5WgjSpVeCUdQBn1eQCXuDcHhUiFQaoJY7z998of0CFrnYAM/s1600/P8200184_2.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhC-GCW80q6cIxzv3dHLfckju5mbJq9o78vK61f4YFTvS-73YPmlKqQlAPPAHF8N865bVz1gvZgVgGrNOORxYQaAk2i9rhn5WgjSpVeCUdQBn1eQCXuDcHhUiFQaoJY7z998of0CFrnYAM/s320/P8200184_2.JPG" width="168" /></a></div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbyT43Xp6LWwwnbXKHp3KJcWfeNEtO1g5FdeuvZMpe76aUgHU21KOCtYyEkVJNKoYQCzYl-YOGkI8_bJywjg6iITGX6bYoHjLqrDdtVWitfvY7EN9lPwo57gKpEPqzfEAEI7fS_hqno2w/s1600/P8200184_2.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a>När jag kom hem från jobbet på måndagen hängde en bukett blommor på min dörr. Det var från X. Han hade blivit så glad för att jag verkligen ringde när jag hade sagt att jag skulle det. Jag tyckte det var lite underligt ... för mig är det självklart att hålla det jag lovar, och dessutom, om jag inte hade gjort det så - vi hade ju inte mer än skickat några mejl fram och tillbaka. Jag blev så klart jätteglad.<br />
<br />
På onsdagen träffades vi kl. 15 som avtalat. Vi fikade, pratade, promenerade och pratade massor. Framåt kvällen åt vi middag och vid 21-tiden åkte vi hemåt igen. X tyckte att på fredagen, två dagar senare, skulle vi båda två samtidigt kl. 21 skicka varandra ett mejl där vi skrev om hur vi upplevt vårt möte. Jag tänkte när jag åkte hem att, vad i hela friden ska jag skriva? X hade pratat nästan oavbrutet hela tiden. Frågat ut mig om allt och jag fick inte mycket utrymme att varken prata eller tänka. Jag kände mig alldeles tom i huvudet, det fanns inte mycket plats kvar till <i>mina</i> tankar. Jag minns att jag svängde ihop något som blev ganska torftigt. Hans mejl var översvallande, han hade känt efter 5 minuter att jag var den han ville leva med, men hur länge skulle han vänta innan han vågade säga det till mig? Osv. ...<br />
Nu när jag har skaffat mig en hel del kunskap om manipulativa personer kan jag ju se taktiken tydligt.<br />
Efter den första träffen åkte jag sedan till honom ca 30 mil över helgen en och en halv vecka senare.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0uXquFre7iUOJiNStwVaPAANm6Lad-q9fd-fpUMYqmfvSkJqDzVczXlfD9iE4H1bnt8X-wthVxMlTp-z8eVvHxdG_rf6Mp9MfNDLkgfgCm66aCnoCnImaaUel9-9rgcGbzeEbZP2RHIA/s1600/bild.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="238" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj0uXquFre7iUOJiNStwVaPAANm6Lad-q9fd-fpUMYqmfvSkJqDzVczXlfD9iE4H1bnt8X-wthVxMlTp-z8eVvHxdG_rf6Mp9MfNDLkgfgCm66aCnoCnImaaUel9-9rgcGbzeEbZP2RHIA/s320/bild.JPG" width="320" /></a></div>
Vid frukosten på lördagsmorgonen fick jag sätta mig vid dukat bord och det låg ett litet paket på min tallrik. Det var ett par guldörhängen. Jag blev jätteglad förstås! När jag stod i duschen strömmade plötsligt musik ur ett par högtalare. Det var Nessun dorma och en del annan musik, han överraskade med en spellista han hade gjort bara för mig ...<br />
Nästa morgon låg ett paket, likadant som dagen innan men större, på min tallrik. Det var ett guldhalsband som matchade örhängena. Ännu mera taktik! Dels så kände jag mig ju oerhört bekräftad och uppvaktad, och dels fick han ju här ett par hållhakar på mig, jag hamnade i tacksamhetsskuld. Eventuella tvivel fick inte utrymme och överskuggades av all denna uppvaktning. Jag hade med mig en fin liten bok med citat om vänskap till honom, en lite mer beskedlig start kan man tycka ... och vid närmare eftertanke, kanske mer i nivå med hur långt vår relation hade hunnit om man ska se realistiskt på det.<br />
<br />
Veckorna som följde skickade han mängder av sms av typen "är ute och promenerar på lunchen och går just nu förbi den där parkbänken där vi satt" eller "sitter på tåget och tänker på hur fantastiskt det är att jag har träffat dig". Han frågade vid något tillfälle vilken färg jag tyckte bäst om, och nästa helg jag kom till honom hade han köpt en morgonrock till mig i den färgen.<br />
Efter den första helgen fortsatte vi sedan att åka till varandra varje helg i tre år med något enstaka undantag. Efter exakt två månader förlovade vi oss, efter exakt sex månader (på klockslaget) gifte vi oss (femte gången gilt för honom visade det sig senare) i den stad vi träffades första gången.Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-79870416798533601142012-05-19T22:40:00.000+02:002012-05-20T06:21:13.905+02:00Partnervåld hot mot folkhälsan<a href="http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/partnervald-hot-mot-folkhalsan_7212435.svd">Ytterligare ett folkhälsomål?! Verkligen intressant debattinlägg i Svenska Dagbladet Brännpunkt idag! </a>Man tar upp problemet med våld i nära relationer och vad det betyder för folkhälsan. För visst påverkar det folkhälsan om närmare 30% av alla kvinnor i nära relationer utsätts för våld i någon form. Därutöver finns ett stort mörkertal. Några få procent män utsätts och där är mörkertalet säkert ännu större. Det känns verkligen viktigt att sprida information om detta, och jag hoppas att fler vill, vågar och orkar delge sina upplevelser!Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-45519694331727505042012-05-17T15:33:00.002+02:002012-05-17T15:36:31.476+02:00Varför Idgie?Ja varför kallar jag mig för Idgie och varför har jag en skål gröna tomater som profilbild? Jag är inte så mordisk som det kanske kan låta. Den dagen X flyttade härifrån och jag på kvällen var ensam i huset tittade jag på filmen "Stekta gröna tomater på Whistle Stop Café". Det var en sån otrolig känsla att äntligen vara själv (även om jag var rädd och sprang till fönstren och tittade vid minsta ljud).<br />
En bit in i filmen släppte den spänning jag burit på i över ett år, och jag kunde äntligen gråta. Jag förstod verkligen vad Ruth i filmen hade varit utsatt för.<br />
Ytterligare en tid senare tittade jag på Hitchcocks Fåglarna som är 40 år äldre än Gröna tomater. Det fanns en kvinna i filmen (Mitches mor) som jag tyckte var så vacker och när jag kollade vem hon var så var det Idgie, alltså Jessica Tandy! Det var samtidigt med att jag började skriva här och det kändes som ett fint sammanträffande!<br />
<br />Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-17749056360476042042012-05-03T08:27:00.000+02:002012-05-17T08:33:42.926+02:00Nationell studie om utsatthet för våldUnder våren genomför Nationellt centrum för kvinnofrid en stor nationell studie där 10 000 kvinnor och 10 000 män i åldern 18-75 år tillfrågas om sin utsatthet för våld, både i barndomen, ungdomen och vuxen ålder. <a href="http://nck.uu.se/NCK_press/Reportage/20-000-tillfragas-om-sina-erfarenheter-av-vald/" target="_blank">Läs mer om studien här>></a>Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-13726517635105109282012-04-02T19:25:00.001+02:002012-05-09T08:01:39.605+02:00Vetenskapens värld i SVT 2/4 - Om psykopati<br />
<a href="http://svt.se/2.108068/1.2761267/personlighetsdragen_som_utmarker_psykopater" target="_blank">SVT - personlighetsdragen som utmärker psykopater kl 20.oo</a>Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-58605780914029842122012-04-01T12:06:00.001+02:002012-05-09T07:57:26.300+02:0010 sanningar om lögner<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqEC23-D4aSfYuXw5Fop4ITIpkrDgIcgxR1LnhqfGildxj9TSxC5cM97YbqqWIQe4ffP-srwE9BwA3OXkIfdQaRpNmXcI6mJ5jTnmNYL_KDUpnNnB_qm5_9C-viv4fE-d4EWGiEM39mEo/s1600/real+liers.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiqEC23-D4aSfYuXw5Fop4ITIpkrDgIcgxR1LnhqfGildxj9TSxC5cM97YbqqWIQe4ffP-srwE9BwA3OXkIfdQaRpNmXcI6mJ5jTnmNYL_KDUpnNnB_qm5_9C-viv4fE-d4EWGiEM39mEo/s320/real+liers.JPG" width="226" /></a></div>
Nu håller jag på att rensa och sortera i alla papper, alla ouppackade flyttlådor ... Hittade den här artikeln i en gammal Femina från maj 2011. Som sagt, det finns lögner och så finns det lögner ... Bifogar artikeln.Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-32644410516528071462012-03-02T23:41:00.001+01:002015-02-24T08:39:36.772+01:00Samtal med en dolt aggressiv personVi flyttade ihop i juni och då började ganska omgående den här typen av utbrott som kom som en blixt från en klar himmel. Jag hade ännu inte förstått vad det handlade om, utan försökte med alla medel att göra mig förstådd, och mådde givetvis väldigt dåligt av att inte nå fram. Jag fick ofta höra att det jag sa "var inget svar", "om jag bara kunde kommunicera på rätt sätt så ...", jag "använde fel ord", eller bara "upprepade samma sak hela tiden". Vilket kanske kan förklaras med att han inte lyssnade, och inte ville försöka förstå utan hela tiden vände det jag sa till något annat.<br />
Det var vid denna tid som jag började spela in en del samtal. Han tyckte att jag "skulle söka för mitt aggressiva humör". Jag pratade med många vänner för att höra om de upplevt mig som aggressiv och de bara skrattade och tittade frågande på mig. Jag spelade in för att höra hur jag verkligen låter, men också med tanken att min fd man skulle lyssna på sig själv. Det gjorde han aldrig.<br />
<br />
Stora delar av samtalen var både aggressiva och högljudda. Jag blev hela tiden avbruten när jag försökte förklara vad jag sagt och vilket han fått till att han inte var önskvärd. Det var inte ovanligt att "samtalen" det höll på flera timmar, ibland upp till fem timmar, gärna sent på kvällen så att jag var totalt utpumpad dagen efter.<br />
Jag lärde mig långt senare att detta är en manipulatörs taktik av typen "det är svårt att träffa ett rörligt mål". Det han är upprörd över är inte det som jag har sagt och han vill inte lyssna på när jag försöker förklara det för honom. Han slingrar sig undan och vinklar en aning hit och dit. Alltså blir det fullständigt omöjligt att bemöta. De långa och oftast sena "samtal" ingår också i taktiken, att trötta ut sitt offer, få en ur balans.<br />
<br />
Både litteratur och webbsidor ger rådet att när man har med en manipulatör att göra, skriva ner vad som sägs, alternativt spela in, så där var jag rätt ute. Inspelningarna, som blev fler och fler, har också hjälpt mig många gånger när han påstått att han själv eller jag sagt något som jag vet inte stämmer. Det gav mycket styrka att kunna gå tillbaka och lyssna! Jag började också fotografera saker som hände, vilket också är ett gott råd. Jag kände mig som värsta Säpo och detta är långt ifrån mitt vanliga jag, men rent instinktivt handlade jag så här. Jag blev alltså den kontrollerande person han ibland beskyllde mig för att vara!<br />
<br />Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-59131682943741850182012-02-16T11:07:00.000+01:002012-07-01T17:40:57.583+02:00Om att ha bil eller inte<br />
<div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">När vi träffades hade jag en relativt ny Mercedes som var ganska dyr och onödigt stor. Han höll på att tjata om att jag skulle sälja den, för "man behöver inte äga en bil bara för att man behöver använda en ibland" (detta har jag hört till leda). Det är ju helt riktigt, men jag tyckte om min bil och hade användning för den.</div><div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">Jag blev hela tiden matad med att man av miljöskäl ska cykla (helst, och det finns ju dubbdäck till cykel), åka buss eller tåg när man ska någonstans. Absolut inte köra bil eller flyga till t.ex. Stockholm. Här har vi inte lika utbyggt med allmänna kommunikationer som han var van vid och det fungerar helt enkelt inte om man inte har jättegott om tid.</div><div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">Efter något år sålde jag bilen av ekonomiska skäl, men han "tog åt sig äran" och trodde att han lyckats övertala mig. I nästan två år var jag utan bil, men sommaren 2010, när vi höll på att leta bostad insåg vi att vi nog skulle behöva en liten bil. Han fick kontakt med en gammal kompis som skulle sälja sin bil, och vi köpte den.<br />
<br />
</div><div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">Det var oftast jag som körde när vi skulle någonstans, och jag fick hela tiden gliringar om mitt körsätt. Jag körde som en fartdåre trots att jag gott och väl höll mig inom fartgränserna. Och hade jag någonsin hört talas om ECO-driving? </div><div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">Själv körde han sällan och tack och lov för det, han är ingen bilförare precis. När han kör så ligger han med vänster hjulpar på mittlinjen så man är livrädd för mötande trafik. Han kör mil efter mil på trean i 70 km eller på fyran i 80 km. När man efter en stund undrar hur det är med ECO-drivingen och om han ska växla någon gång får man en spydig kommentar till svar. Genom småbyar där det är 50 km håller han 70. Detta är bara några exempel.<br />
<br />
</div><div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">Han åstadkom ett antal repor och bucklor på bilen och förstörde ett dörrhandtag och ett dimljus, som han först berättade om och senare blånekade till. Det enda han pratade om var en buckla som jag hade gjort och även stod för att jag gjort.</div><div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">Nåväl, jag tog över bilen när vi separerade, och vad händer? Jo, det tar bara ett par veckor så köper han sig en bil för nästan 100000. Och, han kör med denna bil till Stockholm där han snabbt hittade en ny dejt. Även flyg är bra i det fallet. Det vill till att snabbt ändra ståndpunkt, vilket jag påpekade för honom och som han inte låtsades höra.</div>Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-84298643328325487102012-02-16T11:01:00.002+01:002012-07-01T17:44:28.932+02:00Crazymaking<br />
<div style="margin: 0px;">Vi köpte trädgårdsmöbler. En dag frågade jag; Ska vi köpa några dynor till dem? - Ja, självklart svarade han. </div><div style="margin: 0px;">- OK, sa jag, de har ett erbjudande nu, ska vi passa på?</div><div style="margin: 0px;"> - Javisst bara köp! </div><div style="margin: 0px;">- Vilken färg tycker du vi ska ha frågade jag. </div><div style="margin: 0px;">- Ja, sa han, vitt skulle vara snyggt. </div><div style="margin: 0px;">- Vad bra sa jag, det tänkte jag också. Då fixar jag det!</div><div style="margin: 0px;"><br />
</div><div style="margin: 0px;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTqfIIFLMDIfwkkizHdaEFSnQb-wLWHANdhc0Z4BpCKiK4mc6auKg1xlAG8FGIkdQo5NAIVH6DEcFaHUAEIY0lJ3PNhroymCSXhkJJZ05Np0R0P-qpLcc3ob6G6PEsAznJQoyGz-CbCOQ/s1600/puppetonastring.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTqfIIFLMDIfwkkizHdaEFSnQb-wLWHANdhc0Z4BpCKiK4mc6auKg1xlAG8FGIkdQo5NAIVH6DEcFaHUAEIY0lJ3PNhroymCSXhkJJZ05Np0R0P-qpLcc3ob6G6PEsAznJQoyGz-CbCOQ/s1600/puppetonastring.jpg" /></a></div>Några månader senare, när jag hade handlat grönsaker och plantor på torget och tagit ut ca 200 kr från vårt gemensamma konto för detta resulterade det i ett aggressivt utbrott som höll på ett par timmar en kväll. VEM hade lovat mig att ta ut pengar? Och han hade verkligen ingen aaaning om vad jag handlat, eftersom han inte var med och kunde kolla. Nej, det stämmer ju, men han hade faktiskt varit med och ätit upp grönsakerna, och plantorna kunde han själv se i trädgården ... Men icke, jag hade gjort mig skyldig till egenmäktigt förfarande som tagit ut dessa pengar. Och <i>dessutom</i> hade jag köpt dynor till trädgårdsmöblerna utan att fråga om lov!! </div><div style="margin: 0px;">Att jag hade frågat honom och han till och med valde färgen på dem var totalt bortblåst ur hans minne. Detta ältades ytterligare några gånger i olika sammanhang.<br />
Ett exempel på selektiv uppmärksamhet, på att försöka få mig att tro att jag håller på att bli konstig.<br />
(bilden har jag hittat på Internet och vet inte varifrån den kommer ...)<br />
<br />
</div>Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-50164739881418397632012-02-16T10:59:00.002+01:002012-07-01T17:47:44.367+02:00Också fysiskt våld ...När vi hade bott i huset en dryg månad diskuterade vi om en stor porslinslampa som ursprungligen kom från hans tidigare hem. Han undrade om jag tyckte den var snygg där vi ställt den. Jag sa att jag tycker lampan är jättesnygg men den har ju en annan stil än övriga möbler i rummet och passar kanske inte riktigt där, men det är ändå OK att den står där den står. Han började dividera om detta och jag vidhöll att det är helt OK att den står där även om den har en något annan stil än övriga möbler i rummet.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9NNkw3Oc8dtjA7ckgs5oUyebwkvPAQ0ZrZWWbACEJpjaYv_CdecnGd5B3Abuvi5i8smHxnUaupuSE1sy_2OfbqpiMlmQ8-WdHjuoiV25rnGj3JwR8L9aBifVElJx9k_GurmEL_zppzv4/s1600/IMG_0845.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9NNkw3Oc8dtjA7ckgs5oUyebwkvPAQ0ZrZWWbACEJpjaYv_CdecnGd5B3Abuvi5i8smHxnUaupuSE1sy_2OfbqpiMlmQ8-WdHjuoiV25rnGj3JwR8L9aBifVElJx9k_GurmEL_zppzv4/s320/IMG_0845.JPG" width="262" /></a></div> Morgonen därpå tog han upp ämnet igen och undrade vad jag tyckte. Jag upprepade samma sak, att lampan får jättegärna för mig stå där den står.<br />
<br />
Då reste han sig upp med ett brak (190 cm, 115 kg), gick fram och lyfte upp lampan och drämde den med all kraft i parkettgolvet.<br />
<br />
Golvet var nyrenoverat och nyslipat. Det blev stora jack i golvet och jag plockade skärvor som satt fast i golvet flera meter bort i ett par veckor.<br />
<br />
Lampan hade blivit en symbol för något som jag aldrig förstod vad, och därför gjorde han detta.<br />
<br />
Att slå sönder föremål räknas som fysiskt våld. Det är också ett hot, en demonstration av vad personen är kapabel till.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwc0d8-R1KgxvNZCgogKYJtb6MXcB-RyC2gyriXLV9bxmt18mfc1Am6nvDisoI8IviuE8gKvAXaPBbNhsB-MZlvLfokJBfSdYnbP364_ZaU1T8-LQ7pIiumWyS0BS7UWi0ND5taHtJb8s/s1600/IMG_0847.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwc0d8-R1KgxvNZCgogKYJtb6MXcB-RyC2gyriXLV9bxmt18mfc1Am6nvDisoI8IviuE8gKvAXaPBbNhsB-MZlvLfokJBfSdYnbP364_ZaU1T8-LQ7pIiumWyS0BS7UWi0ND5taHtJb8s/s1600/IMG_0847.JPG" /></a></div><br />
<br />Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-311920570146070052012-02-16T10:56:00.000+01:002012-07-12T19:42:41.652+02:00Allt ditt är mitt och allt mitt är mitt ...<br />
<div style="margin: 0px;">Innan den egentliga flytten bar jag en del porslin till huset, bland annat en gammal matservis. Jag packade upp den och ställde in i ett av fyra köksskåp (finns också en massa stora lådor till förvaring, gott om utrymme alltså). </div><div style="margin: 0px;">Det resulterade i ett utbrott av aggression. VEM hade lovat att jag kunde ställa in saker i det skåpet?? När jag sa att det finns flera skåp, och ett lika dant bredvid, där han kunde ha saker, fick jag till svar att "detta är väl ett gemensamt hem?". Det handlade inte om mitt eller ditt. Det tycker inte jag heller, men sa att vi kanske har en del saker som vi kan ha i vars ett skåp?</div><div style="margin: 0px;"><br />
Följden blev i alla fall att jag plockade ur mina saker igen.</div><div style="margin: 0px;">Jag fick inte heller ha <i>mina</i> kokböcker i hyllan i köket.</div><div style="margin: 0px;"><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbBDWHosbzKKTa3evCBnevs4YLpQ3K4dm6sWpbUXoMatCNM8HI6m-09rlgijiiSKfgRbG5BR_oNxHKmk6-BB7OJE27UupcORmu1bre_iuaoJbFZ-bWlbCbBUXouXaquZXslaWJnVulAow/s1600/IMGP9211.JPG" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbBDWHosbzKKTa3evCBnevs4YLpQ3K4dm6sWpbUXoMatCNM8HI6m-09rlgijiiSKfgRbG5BR_oNxHKmk6-BB7OJE27UupcORmu1bre_iuaoJbFZ-bWlbCbBUXouXaquZXslaWJnVulAow/s320/IMGP9211.JPG" width="214" /></a></div>Några dagar senare kom hans flyttlass och han var ensam i huset och packade upp (byggjobbarna var fortfarande kvar). När jag kom dit var varenda köksskåp fullt av hans grejor. till och med sådant som är stapelbart hade han spridit ut så att det verkligen skulle fylla upp allt utrymme. Hans kokböcker stod i hyllan.</div><div style="margin: 0px;">Han hade inte heller städat ur skåpen som var fulla av byggdamm och sågspån.<br />
<br />
Klädkammaren var proppfull med hans kläder och andra grejor, ingen plats över till mina kläder.</div><div style="margin: 0px;">Efteråt fick jag höra att snickarna hade undrat hur jag skulle få plats i huset med mina grejor.<br />
<br />
Hans förklaring till sitt handlande var att det var lättare att få en överblick över vad som fanns och vad som eventuellt skulle sorteras bort. Överblicken gällde ju då hans grejor, det fanns ingen plats att ställa mina. Det blev givetvis jag som fick plocka ur skåpen, byggstäda, flytta om och sortera.<br />
<br />
Typiskt för honom har hela tiden varit att komma med kritik men samtidigt backa från ansvaret att vara med och bestämma, det gällde såväl stort som smått.</div>Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-2523628665540219562012-02-16T10:51:00.005+01:002012-05-09T08:00:27.041+02:00Första gemensamma bostaden<br />
<div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">
Flytt till första gemensamma bostaden, ett nyrenoverat hus</div>
<div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">
Vi höll på att flytta och jag hade packat en del porslin och saker jag är rädd om i bananlådor för att jag ville flytta dem själv. (Det mesta skulle sedan flyttfirman ta).</div>
<div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">
Min man hjälpte mig att bära och när vi kom fram till huset, stod på trappan utanför ytterdörren, så släppte han lådan han bar på ca 50 cm ovanför marken.</div>
<div style="margin-bottom: 0px; margin-left: 0px; margin-right: 0px; margin-top: 0px;">
När jag packade upp grejorna hade flera tallrikar och ett par ljuslyktor gått sönder. Det nonchalerade han med kommentaren att det var "en amatörmässig packning i en banankartong", då fick man skylla sig själv om något gick sönder. Han blånekade att han hade släppt kartongen i marken fast jag stod bredvid och såg på.</div>Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-88068803296841045162012-02-16T10:49:00.002+01:002012-06-10T23:21:09.574+02:00"Blockering"I god tid blev vi inbjudna till en stor bal. Jag tyckte det lät jätteroligt och frågade om vi skulle gå på den. Efter några veckor bestämdes det och jag sa att då betalar jag, ca 800 kr per person. Betalningen skulle vara inne i juli och balen var i oktober. Jag köpte en ny lång klänning eftersom det skulle vara högtidsdräkt.<br />
Kvällen innan balen säger maken "Jag går inte med dig på balen, du får gå själv". Jag svarar att det vill jag inte, hur roligt är det att gå dit ensam? Jag hade sett fram emot att vi skulle gå dit tillsammans, träffa vänner, äta gott och dansa.<br />
<br />
Jag sade åt honom att då får du ringa och tala om att vi inte kommer. Det ville han inte och tyckte inte det behövdes. Eftersom det var en stor fest med middag och flera hundra personer inbjudna ansåg jag att det behövdes, det påverkar ju bordsplacering och annat om deltagarna uteblir. Han vägrade. Morgonen efter ringde jag själv till en av arrangörerna och sa att vi kommer inte. Jag var jättebesviken och började gråta i telefonen. Personen i andra änden sa "är det X", och jag svarade ja.<br />
<br />
Två timmar innan festen skulle börja säger maken plötsligt "Jag kan väl gå med dig då om du så gärna vill". Då hade jag ju inget förberett med dusch, hår, make up osv. men sa att OK, då ringer jag igen och säger att vi kommer. Lyckades få tag i en av arrangörerna igen, för att ändra ännu en gång. Snabbt in i duschen och sen försöka att göra mig i ordning någorlunda.<br />
Vi gick sen på festen, pratade med lite folk, åt mat och jag lyckades få till att vi dansade några danser. Jag tyckte mycket om att dansa med X men han sa alltid: Dans är bara en parningslek. Om man redan har en partner behöver man inte dansa. Så här i efterhand kan jag tänka att det också var en sorts bestraffning eftersom jag tyckte om det.<br />
<br />
Den här tekniken kallar han själv för blockering, för att få mig att lyssna eller reagera när det var något som han inte ansåg att jag reagerat tillräckligt på, eller givit "rätt" svar till. Jag menar att det är en form av bestraffning och ett sätt att utöva makt och kontroll. Att göra mig till en marionett som dinglar i hans grepp.Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-63870763247996873802012-02-08T18:49:00.000+01:002012-07-06T08:35:51.545+02:00Quack, quack ...<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjodfeq8D6Me-8nKjuugMIkr2cIIiBw33VONJfsB5wQiMyKiAZf5Jx9ClePb4Ac4iZSN-g3Pt-E42Y2PaTgnNK3E5HQkiP6FqWxXOqAmD4IhrZ9-8JZU6brr7LK5HX5uDVdxnLRB9A0eoc/s1600/1_20070702_A_015_E11_29237c.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="159" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjodfeq8D6Me-8nKjuugMIkr2cIIiBw33VONJfsB5wQiMyKiAZf5Jx9ClePb4Ac4iZSN-g3Pt-E42Y2PaTgnNK3E5HQkiP6FqWxXOqAmD4IhrZ9-8JZU6brr7LK5HX5uDVdxnLRB9A0eoc/s200/1_20070702_A_015_E11_29237c.jpg" width="200" /></a></div>
<span class="Apple-style-span" style="color: #444444;"><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 5px; -webkit-border-vertical-spacing: 5px; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: large; line-height: 21px;">If it looks like a duck,</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: #444444;"><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 5px; -webkit-border-vertical-spacing: 5px; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: large; line-height: 21px;">acts like a duck,</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: #444444;"><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 5px; -webkit-border-vertical-spacing: 5px; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: large; line-height: 21px;">quackles lika a duck,</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: #444444;"><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 5px; -webkit-border-vertical-spacing: 5px; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: large; line-height: 21px;">waddles like a duck,</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: #444444;"><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 5px; -webkit-border-vertical-spacing: 5px; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: large; line-height: 21px;">- it probably is a duck!</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="color: #444444; font-family: arial, Helvetica, sans-serif;"><span class="Apple-style-span" style="-webkit-border-horizontal-spacing: 5px; -webkit-border-vertical-spacing: 5px; line-height: 21px;"><br /></span></span>Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-58038092616456097362012-02-02T10:32:00.001+01:002012-02-09T06:48:57.826+01:00Friskhetstecken!Har fått en häftig känsla den här veckan. Blev tvungen att akut rycka in och fixa en del skrivelser på jobbet. Upptäckte att jag kunde tänka klart och konstruktivt och resultatet blev väldigt bra. Inser att jag sista dryga året levt i någon sorts seg sörja där jag kravlat runt utan att ha någon koll alls. Tror att ljuset är på väg tillbaka, inte bara för att det snart är vår!Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-48236320998255459472012-02-02T10:12:00.001+01:002012-07-14T21:41:39.744+02:00Läst på Twitter ...<br />
<br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="color: #333333; font-family: 'Coming Soon'; font-size: large; line-height: 20px;">Remember, some people are like clouds ... when they disappear it's a brighter day-</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif;"><span class="Apple-style-span" style="color: #333333; font-family: 'Coming Soon'; font-size: large; line-height: 20px;">(@Geraldinenagn)</span></span><br />
<span class="Apple-style-span" style="font-family: Times, 'Times New Roman', serif; font-size: x-small;"><br /></span><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqGUWObeqhzqcqDKy6C56WLI-7b7q7L2-nu9lNSlUFZs4-U86Plnx9RzAvSXx67vcoznC_fJ6D2qV6w_T_znEuLPcIxKAukRvJRchL3yNAkS9ziuqSkHVxKlM4gI4zhkTKM10c7zBwNE4/s1600/IMG_1091.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="207" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqGUWObeqhzqcqDKy6C56WLI-7b7q7L2-nu9lNSlUFZs4-U86Plnx9RzAvSXx67vcoznC_fJ6D2qV6w_T_znEuLPcIxKAukRvJRchL3yNAkS9ziuqSkHVxKlM4gI4zhkTKM10c7zBwNE4/s400/IMG_1091.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">©Vattenblänk Bilden tog jag när vi var ute och åt middag (det var fyra år sedan vi träffades första gången). Knappt två veckor senare var han ute på nätet och dejtade och jag lämnade in skilsmässoansökan.</td></tr>
</tbody></table>
<br />Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-67441069178280141412012-01-30T20:53:00.003+01:002012-02-12T14:53:54.797+01:00Luft under vingarna<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfpijsqdBcobDhdacgX8gBgXIV6reyUHjhUWVz8xYJip4j4RGubXZT3Jh53k-hTlg4m2smsrWjh8iWEPP4INdiVYJ-gvmXc1gomgtdF6ikaIqSWZa0TXSnOosoVIzxpD4y0TeGjX6LIE0/s1600/IMGP1622.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfpijsqdBcobDhdacgX8gBgXIV6reyUHjhUWVz8xYJip4j4RGubXZT3Jh53k-hTlg4m2smsrWjh8iWEPP4INdiVYJ-gvmXc1gomgtdF6ikaIqSWZa0TXSnOosoVIzxpD4y0TeGjX6LIE0/s400/IMGP1622.JPG" width="211" /></a></div>
Jag känner att jag är på väg. Har lämnat avgrunden som jag var nere och vände i.<br />
Jag är glad att jag inte stannade kvar där, det var nära. Tack var mina underbara barn och många vänner har jag lyckats ta mig upp.<br />
<br />
Jag har också fått mycket hjälp av en terapeut. Vi började gå dit gemensamt. Han sa till mig efter ett av de sista besöken där (jag kommenterade att det mest var hon och han som pratade) att hon vände sig till honom för han var mest öppen och villig att kämpa för relationen. Det stämde ju inte alls, jag kämpade allt vad jag orkade ...<br />
Jag ringde upp henne för att fråga. Så var det ju inte, och hon sa till mig i telefonen att om jag valde att stanna kvar skulle jag få lov att ta det onda med det goda. Hon trodde inte på någon förändring.<br />
<br />
Efter separationen fortsatte jag att träffa henne ensam. Hon berättade vid ett tillfälle att hon ganska snart upptäckt att han hade en djupgående störning. Mot slutet sa hon att han var ett skolboksexempel. Hon funderade över hur det kom sig att jag inte märkte något långt innan det var för sent. Det undrar jag också.<br />
<br />Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-47031543513587261482012-01-29T14:02:00.000+01:002012-07-14T21:44:12.958+02:00Om att lura sig själv ...Jag sa att jag ville köpa ett fritidshus. Att det kunde vara ett sätt att placera pengar. Att mina barn kunde bo där när de hälsade på.<br />
Senare läste jag i min dagbok: Jag vill köpa ett fritidshus så att jag har Ett ställe där jag kan sitta och arbeta i lugn och ro. någonstans jag kan ha mina saker.<br />
Jag lurade mig själv men mina tankar fanns där i svart på vitt ...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYLEshs6vLWOh1NTGKHrpNaVkGocJ6wins1BCXlM5nBQfiVslL4RxRGw3cCnfwaR1uefP0LxuPwvKcdZgS7lr1fqhSyCreba4JzBK4AEGF6FNf1TRJS6GBoNjKIkOkzqky2XmA1rMqrxM/s1600/PC260085.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="96" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYLEshs6vLWOh1NTGKHrpNaVkGocJ6wins1BCXlM5nBQfiVslL4RxRGw3cCnfwaR1uefP0LxuPwvKcdZgS7lr1fqhSyCreba4JzBK4AEGF6FNf1TRJS6GBoNjKIkOkzqky2XmA1rMqrxM/s400/PC260085.JPG" width="400" /></a></div>
<br />Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4592935871673134299.post-60657200243862824572012-01-29T13:48:00.000+01:002012-07-06T21:35:30.319+02:00VerklighetenEn dag sa han till mig: "Det är så intressant att höra ditt sätt att beskriva verkligheten".<br />
Vems är verkligheten?<br />
<br />Idgiehttp://www.blogger.com/profile/05064960616133479324noreply@blogger.com0