Samtal med en dolt aggressiv person

Vi flyttade ihop i juni och då började ganska omgående den här typen av utbrott som kom som en blixt från en klar himmel. Jag hade ännu inte förstått vad det handlade om, utan försökte med alla medel att göra mig förstådd, och mådde givetvis väldigt dåligt av att inte nå fram. Jag fick ofta höra att det jag sa "var inget svar", "om jag bara kunde kommunicera på rätt sätt så ...", jag "använde fel ord", eller bara "upprepade samma sak hela tiden". Vilket kanske kan förklaras med att han inte lyssnade, och inte ville försöka förstå utan hela tiden vände det jag sa till något annat.
Det var vid denna tid som jag började spela in en del samtal. Han tyckte att jag "skulle söka för mitt aggressiva humör". Jag pratade med många vänner för att höra om de upplevt mig som aggressiv och de bara skrattade och tittade frågande på mig. Jag spelade in för att höra hur jag verkligen låter, men också med tanken att min fd man skulle lyssna på sig själv. Det gjorde han aldrig.

Stora delar av samtalen var både aggressiva och högljudda. Jag blev hela tiden avbruten när jag försökte förklara vad jag sagt och vilket han fått till att han inte var önskvärd. Det var inte ovanligt att "samtalen" det höll på flera timmar, ibland upp till fem timmar, gärna sent på kvällen så att jag var totalt utpumpad dagen efter.
Jag lärde mig långt senare att detta är en manipulatörs taktik av typen "det är svårt att träffa ett rörligt mål". Det han är upprörd över är inte det som jag har sagt och han vill inte lyssna på när jag försöker förklara det för honom. Han slingrar sig undan och vinklar en aning hit och dit. Alltså blir det fullständigt omöjligt att bemöta. De långa och oftast sena "samtal" ingår också i taktiken, att trötta ut sitt offer, få en ur balans.

Både litteratur och webbsidor ger rådet att när man har med en manipulatör att göra, skriva ner vad som sägs, alternativt spela in, så där var jag rätt ute. Inspelningarna, som blev fler och fler, har också hjälpt mig många gånger när han påstått att han själv eller jag sagt något som jag vet inte stämmer. Det gav mycket styrka att kunna gå tillbaka och lyssna! Jag började också fotografera saker som hände, vilket också är ett gott råd. Jag kände mig som värsta Säpo och detta är långt ifrån mitt vanliga jag, men rent instinktivt handlade jag så här. Jag blev alltså den kontrollerande person han ibland beskyllde mig för att vara!

Crazymaking

Vi köpte trädgårdsmöbler. En dag frågade jag; Ska vi köpa några dynor till dem? - Ja, självklart svarade han. 

- OK, sa jag, de har ett erbjudande nu, ska vi passa på?

 - Javisst bara köp! 

- Vilken färg tycker du vi ska ha frågade jag. 

- Ja, sa han, vitt skulle vara snyggt. 

- Vad bra sa jag, det tänkte jag också. Då fixar jag det!

Några månader senare, när jag hade handlat grönsaker och plantor på torget och tagit ut ca 200 kr från vårt gemensamma konto för detta resulterade det i ett aggressivt utbrott som höll på ett par timmar en kväll. VEM hade lovat mig att ta ut pengar? Och han hade verkligen ingen aaaning om vad jag handlat, eftersom han inte var med och kunde kolla. Nej, det stämmer ju, men han hade faktiskt varit med och ätit upp grönsakerna, och plantorna kunde han själv se i trädgården ... Men icke, jag hade gjort mig skyldig till egenmäktigt förfarande som tagit ut dessa pengar. Och dessutom hade jag köpt dynor till trädgårdsmöblerna utan att fråga om lov!! 

Att jag hade frågat honom och han till och med valde färgen på dem var totalt bortblåst ur hans minne. Detta ältades ytterligare några gånger i olika sammanhang.
Ett exempel på selektiv uppmärksamhet, på att försöka få mig att tro att jag håller på att bli konstig.
(bilden har jag hittat på Internet och vet inte varifrån den kommer ...)

Första gemensamma bostaden

Flytt till första gemensamma bostaden, ett nyrenoverat hus

Vi höll på att flytta och jag hade packat en del porslin och saker jag är rädd om i bananlådor för att jag ville flytta dem själv. (Det mesta skulle sedan flyttfirman ta).

Min man hjälpte mig att bära och när vi kom fram till huset, stod på trappan utanför ytterdörren, så släppte han lådan han bar på ca 50 cm ovanför marken.

När jag packade upp grejorna hade flera tallrikar och ett par ljuslyktor gått sönder. Det nonchalerade han med kommentaren att det var "en amatörmässig packning i en banankartong", då fick man skylla sig själv om något gick sönder. Han blånekade att han hade släppt kartongen i marken fast jag stod bredvid och såg på.