Första kontakten - intensiv uppvaktning

Vi fick som sagt kontakt via en site på Internet. Under 2-3 dagar växlade vi flera långa mejl (onsdag-fredag). Jag hade haft mejlkontakt med ett par män innan och de skrev kanske 4-5 rader i taget och berättade inte mycket om sig själva. Men här blev det skillnad! Jättelånga mejl och X skrev mycket om sig själv och sina barn, sina intressen och vad han ville ha ut av en relation. Efter ett par dagar kändes det som vi hade känt varandra hela livet. I efterhand hade jag (och har fortfarande) svårt att reda ut den där tidsrymden. Var det verkligen bara några dagar? Jo, faktiskt. Han mejlade en aria ur Turandot, Nessun dorma, för den tyckte han påminde så mycket om mig. Jag begriper fortfarande inte varför den påminde om mig, men jag kände mig uppmärksammad förstås.

På fredagkvällen mejlade han sitt telefonnummer och sina uppgifter på Eniro (så att jag skulle kunna kolla vem han var). Jag skrev att "jag ringer i morgon lördag". Jag gjorde så och vi pratade minst en och en halv timma. Ett jättefint samtal. Det avslutades med att X sa "Jaha, vad gör vi åt det här nu? Varken du eller jag är väl intresserade av att bara få en brevkompis?". Nej, så var det ju. Vi insåg att vår närmaste helger var upptagen. Jag kom då med förslaget att vi skulle ses på onsdagseftermiddagen i en stad som ligger mittemellan våra.

När jag kom hem från jobbet på måndagen hängde en bukett blommor på min dörr. Det var från X. Han hade blivit så glad för att jag verkligen ringde när jag hade sagt att jag skulle det. Jag tyckte det var lite underligt ... för mig är det självklart att hålla det jag lovar, och dessutom, om jag inte hade gjort det så - vi hade ju inte mer än skickat några mejl fram och tillbaka. Jag blev så klart jätteglad.

På onsdagen träffades vi kl. 15 som avtalat. Vi fikade, pratade, promenerade och pratade massor. Framåt kvällen åt vi middag och vid 21-tiden åkte vi hemåt igen. X tyckte att på fredagen, två dagar senare, skulle vi båda två samtidigt kl. 21 skicka varandra ett mejl där vi skrev om hur vi upplevt vårt möte. Jag tänkte när jag åkte hem att, vad i hela friden ska jag skriva? X hade pratat nästan oavbrutet hela tiden. Frågat ut mig om allt och jag fick inte mycket utrymme att varken prata eller tänka. Jag kände mig alldeles tom i huvudet, det fanns inte mycket plats kvar till mina tankar. Jag minns att jag svängde ihop något som blev ganska torftigt. Hans mejl var översvallande, han hade känt efter 5 minuter att jag var den han ville leva med, men hur länge skulle han vänta innan han vågade säga det till mig? Osv. ...
Nu när jag har skaffat mig en hel del kunskap om manipulativa personer kan jag ju se taktiken tydligt.
Efter den första träffen åkte jag sedan till honom ca 30 mil över helgen en och en halv vecka senare.

Vid frukosten på lördagsmorgonen fick jag sätta mig vid dukat bord och det låg ett litet paket på min tallrik. Det var ett par guldörhängen. Jag blev jätteglad förstås! När jag stod i duschen strömmade plötsligt musik ur ett par högtalare. Det var Nessun dorma och en del annan musik, han överraskade med en spellista han hade gjort bara för mig ...
Nästa morgon låg ett paket, likadant som dagen innan men större, på min tallrik. Det var ett guldhalsband som matchade örhängena. Ännu mera taktik! Dels så kände jag mig ju oerhört bekräftad och uppvaktad, och dels fick han ju här ett par hållhakar på mig, jag hamnade i tacksamhetsskuld. Eventuella tvivel fick inte utrymme och överskuggades av all denna uppvaktning. Jag hade med mig en fin liten bok med citat om vänskap till honom, en lite mer beskedlig start kan man tycka ... och vid närmare eftertanke, kanske mer i nivå med hur långt vår relation hade hunnit om man ska se realistiskt på det.

Veckorna som följde skickade han mängder av sms av typen "är ute och promenerar på lunchen och går just nu förbi den där parkbänken där vi satt" eller "sitter på tåget och tänker på hur fantastiskt det är att jag har träffat dig". Han frågade vid något tillfälle vilken färg jag tyckte bäst om, och nästa helg jag kom till honom hade han köpt en morgonrock till  mig i den färgen.
Efter den första helgen fortsatte vi sedan att åka till varandra varje helg i tre år med något enstaka undantag. Efter exakt två månader förlovade vi oss, efter exakt sex månader (på klockslaget) gifte vi oss (femte gången gilt för honom visade det sig senare) i den stad vi träffades första gången.