När vi började åka till varandra om helgerna (alltid varannan vecka i hans stad och varannan i min) sa vi att det alltid var den som kom till den andra som skulle få koppla av, bli ompysslad, bjuden på mat osv. I början var det alltid så att han mötte mig vid tåget och vi promenerade eller åkte buss hem till honom. Mat och gott vin stod på bordet, oftast följt av en bra film. Efter några månader åkte jag bussen själv hem till honom, och det var väl helt ok.
Så småningom smögs det in förändringar. "Du kan väl göra salladen, du är så himla bra på det" till exempel. Nästa steg var att hjälpa till att laga maten. Sedan blev det ofta så att han mötte mig vid tåget för att vi sedan skulle gå och handla mat och sedan hem och laga till den. Han hade inte hunnit handla på hela veckan ... Jag inser att det här kan låta larvigt, i ett förhållande där man tillbringar sin vardag tillsammans är ju detta inte konstigt. Men om man bara träffas på helgerna och dessutom har en fyra timmars tågresa bakom sig vid 18-19-tiden på fredagskvällen är det inte särskilt roligt att ge sig ut och handla och sedan laga mat när man kommer fram. Han hade också en vana att när vi lagt oss ligga och prata och diskutera, ofta till framåt 03-tiden. Jag var dötrött, men han babblade på och när jag inte svarade för att jag helt enkelt inte orkade hålla mig vaken sa han anklagande "jaha, nu lyssnar du inte igen!".
Oftare blev det också så att han hade tvättider inbokade på helgen eftersom han inte hunnit tvätta i veckan, så då blev det ju så att jag hjälpte till. Jag tyckte att de korta timmar vi hade tillsammans på helgen var värdefulla och själv skulle jag aldrig kommit på tanken att fixa med sånt på helgen. Bor man ensam och inte har några barn hemma har man ju gott om tid i veckorna att stöka undan vardagssysslorna, dessutom hade han också en tvättmaskin i lägenheten.
En gång sa han när jag klev innanför dörren "känner du vad det doftar gott, det doftar saffran" och höll på och tjata om det. Jag kände inget särskilt, men höll med. Han hade gjort fisksoppa som han stod och rörde frenetiskt i, i en gryta på spisen. Senare på kvällen skulle jag plocka undan i köket, och ser två förpackningar fisksoppa från fiskaffären i soporna. Det där kunde ju ha varit ett kul skämt, men det var inte hans mening. Kommer inte ihåg hans bortförklaring ....
Jag fick aldrig säga sen på söndagen att jag skulle åka hem. Det skulle heta "hem till X-stad", eftersom "hemma" skulle vara på båda ställena. Hur han uttryckte sig var inte lika noga. Han skulle också ha en uppsättning med rakapparat, tandborste och kläder osv. hos mig för att det "skulle bli hemma" och jag skulle ha samma hos honom. Han hade väl i alla fall en halv garderob hos mig och jag fick en del av en hylla hos honom. Ganska snart trängdes mina grejor ihop, eller han la sina saker över mina så jag fick leta efter dem. Jag kan inte låta bli att tolka det som någon sorts revirmarkerande, särskilt eftersom beteendet blev ännu tydligare när vi flyttade ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar