Allt ditt är mitt och allt mitt är mitt ...

Innan den egentliga flytten bar jag en del porslin till huset, bland annat en gammal matservis. Jag packade upp den och ställde in i ett av fyra köksskåp (finns också en massa stora lådor till förvaring, gott om utrymme alltså). 

Det resulterade i ett utbrott av aggression. VEM hade lovat att jag kunde ställa in saker i det skåpet?? När jag sa att det finns flera skåp, och ett lika dant bredvid, där han kunde ha saker, fick jag till svar att "detta är väl ett gemensamt hem?". Det handlade inte om mitt eller ditt. Det tycker inte jag heller, men sa att vi kanske har en del saker som vi kan ha i vars ett skåp?

Följden blev i alla fall att jag plockade ur mina saker igen.

Jag fick inte heller ha mina kokböcker i hyllan i köket.

Några dagar senare kom hans flyttlass och han var ensam i huset och packade upp (byggjobbarna var fortfarande kvar). När jag kom dit var varenda köksskåp fullt av hans grejor. till och med sådant som är stapelbart hade han spridit ut så att det verkligen skulle fylla upp allt utrymme. Hans kokböcker stod i hyllan.

Han hade inte heller städat ur skåpen som var fulla av byggdamm och sågspån.

Klädkammaren var proppfull med hans kläder och andra grejor, ingen plats över till mina kläder.

Efteråt fick jag höra att snickarna hade undrat hur jag skulle få plats i huset med mina grejor.

Hans förklaring till sitt handlande var att det var lättare att få en överblick över vad som fanns och vad som eventuellt skulle sorteras bort. Överblicken gällde ju då hans grejor, det fanns ingen plats att ställa mina. Det blev givetvis jag som fick plocka ur skåpen, byggstäda, flytta om och sortera.

Typiskt för honom har hela tiden varit att komma med kritik men samtidigt backa från ansvaret att vara med och bestämma, det gällde såväl stort som smått.